Mina klimatmodeller 70

Alvar Nurre Nyrén
för 8 timmar sedan
11 min läsning

260403

(UAH Global Land och ERA5 uppdateras när de presenteras senare under månaden)

Utvecklingen ser ut som en stilla väntan på något större, men inga nya ledtrådar ännu.

Denna månad lite mera om reaktionerna efter Hunga Tonga vulkanutbrott, som jag nämnde förra månaden och varför det ev. kan innebära större kliv neråt i klimatutvecklingen framöver. T.o.m. större än vad som är normalt i en stark nedåtfas (längre ner på sidan).

UAH (Mar -26)

UAH satellitmätningar för mars 2026 visar globalt en nedgång till +0.38C, ner från +0.39C.

Regionalt blev det åter minst sagt mycket blandat där USA fortsatte starkt uppåt medan Arktis ligger kvar på mycket låga nivåer.

Norra hemisfären markerat neråt medan den södra steg något.

Var ena fasen slutar och nästa börjar kan man inte exakt veta i utvecklingarna globalt, som dessa efter toppen enbart med glesa månadsdata som grund, utan först när nästa fas startat, i s.k. oregelbundna korrektioner, d.v.s. korrektioner utvecklas slagigt med lägre noteringar efter hand. Generellt visar detta på mycket stor svaghet när det sker neråt, men var en ny och ev. stark fas neråt påbörjas finns mycket vaga indikationer på ännu.

Om/när den startat bör vi dock få en såpass markerad nedgång att läget ger ett mera bestämt och tydligt mönster. Innan dess kan det mycket väl dra ut på tiden ännu mera då inledande faser nästan alltid tar längre tid på sig att korrigera än vad faserna gör "längre in" i utvecklingen.

Tidigare tidsindikationer och enligt bilderna gäller således i stora drag.

(klicka i bild för större format)

Läget i klimatutvecklingen - vi närmar oss ett "klimatnödläge"!

Som tidigare:

"Arbetshypotesen" är således att vi nu passerat en historisk topp globalt och sannolikheten ökar för att det är en topp för många decennier, eller mycket mera, där förväntningarna just nu är långvariga nedgångar i det globala klimatet, och det naturligaste efter hand är ökande hastighet neråt i vissa perioder med märkbara korrektioner eller uppbromsningar däremellan, om inte ännu olyckligare utvecklingar tar vid.

Att vi har passerat eller är nära en mycket långsiktig topp indikeras båda av kortare mätdata från senaste århundradena, men också av forskningsdata på mycket lång sikt.

Det beskrivs närmare i bland annat kapitel 52 och i kapitel 54 .

Fortsatt har vi inga säkrare bekräftelser på en avslutad större eller mindre fas, förrän etablering sker under +0.20C, -0.25C resp -1.0C (kap 68) enligt utvecklingen så här långt.

Vänder det upp över +0.69C igen innan +0.20C har passerats neråt är uppgångsfasen sannolikt inte färdig ännu, men är mindre sannolikt, och måste inte heller betyda att högre toppar kommer att ta plats.

Copernicus - ERA5 (Ground+2m) (Feb -26)

EU/Copernicus justerade data för marknära mätningar (2m) för februari -26 har presenterats och Matz Hedman har gjort det möjligt att plocka fram utfallet för valfritt område på

https://cfys.nu/ERAViewer/

Mätvärdet för ERA5 Globalt (2m) blev +0.53C, upp från +0.51C.

Jag har lagt till diagram även för norra och södra hemisfären f.o.m. denna månad för att kunna jämföra med UAH.

Det är mycket lika utfallet för UAH i stora delar, dock med några skillnader, bl.a.

Marginellt upp globalt

Kraftigt dyk i Arktis

Neråt i Australien men betydligt mera än i UAH

Europa vände som väntat vid sin mittlinje och viktig Fibonacci-relation, men svagheten överväger ännu.

Det är mycket spännande då vi sannolikt kommer att få ett kortsiktigt avgörande under mars eller något senare, och det lutar även här åt vändning ner, i en större nedgång än den senaste, men tar det sig uppåt mer än marginellt har vi ytterligare minst en tydlig uppgång kvar, varför ovissheten kvarstår tills vidare.

Utvecklingen i tropikerna, Europa, Australien, Arktis m.m.visar på genomgående svaghet trots en mindre uppgång globalt, vilken ser ut som ett mindre hack i en större nedgång, så här långt.

Vi har i stort uppfyllt kriterierna för en "lagom" rekyl men ligger å andra sidan något tidigt i delar av nedgångarna.

Sammanfattningsvis: Kortsiktigt ovisst således, men det negativa överväger tills vidare, även om vi ännu inte helt kan utesluta något större uppgångar eller rekyler.

Är det lugnet före stormen/större dyket? Kusligt och ev ödesmättat, i mina ögon.

Den preliminära lite långsiktigare tolkningen är således som tidigare och likt den för UAH att vi sannolikt nått en större cykeltopp men ännu återstår att få det bekräftat, vilket kan ta åtskillig tid.

Globalt inträffar detta först vid ev. etablering under ca +0.25C enligt ERA5 och mera tydligt under ca -0.10C.

Den riktigt stora "katastrofen" kan anas först vid etablering under ca -1.0C, d.v.s. ungefär som för UAH.

(klicka i bild för större format)

Hunga Tonga

Enl.Wikipedia:

Hunga Tonga–Hunga Haʻapai var en undersjöisk vulkan i Tonga som i januari 2022 orsakade historiens största atmosfäriska explosion, kraftigare än ett kärnvapentest.......

Plats: Sydvästra Stilla havet, ca 65 km norr om Tongas huvudstad Nukuʻalofa.

Verkan: Utbrottet var det största vulkanutbrottet på 2000-talet och det kraftigaste som registrerats i modern tid, ofta jämfört med Krakatoa 1883......

Som jag beskrev i förra kapitlet kan detta vulkanutbrott under havsytan enligt många studier ha varit orsaken till den senaste och ev. avslutande uppgången i temperaturen i klimatet efter 2022, trots att de långa klimatcyklerna var på väg att vända ner, genom sitt gigantiska bidrag av vattenpartiklar mycket högt upp i atmosfären.

Mycket sannolikt har detta sällsynta fenomen gett mänskligheten ett betydande tillskott av uppvärmning, och varit en välsignelse (utom lokalt, där det var en tragedi naturligtvis) som få förstått betydelsen av. Välsignelse, eftersom det inneburit en avsevärd förskjutning av tidtabellen för avkylning av klimatet. En avkylning som i så fall sannolikt globalt påbörjades 2016, och annars skulle tagit oss betydligt längre ner redan nu.

Jag påstår som sagt själv inte att det nödvändigtvis är så, jag bedömer inte orsaker utan enbart mätseriernas data, men den tekniska analysen och vågrörelserna gör detta mycket sannolikt så här långt.

I analysprogrammet kan jag gå tillbaka och studera hur läget såg ut i ex. december 2021 och hur indikatorer och beräkningar såg ut, innan utbrottet, och läget då visar att vi med stor sannolikhet var på väg mot nivån ca -0.02C redan i maj 2022, plus/minus en månad, om inte denna dramatiska händelse inträffat.

Och de tidigare vågorna efter toppen 2016 föreslog då att vi var kraftigt på väg neråt, betydligt lägre än så, om de naturliga utvecklingarna fortsatt som indikerat. Eftersom naturliga utvecklingar sker med stor exakthet och i bestämda och logiska vågor jag beskrivit flera gånger tidigare.

Såpass exakta är dessa tids och nivåstudier oftast när utvecklingen visar tydliga mönster, och som ni ev. kan se i bilden nedan är det inga slumpartade tidsangivelser.

Reaktionspunkterna i tid markeras med ett eller i de flesta fall två små lodräta streck i de gröngula färgbanden, vilka anger s.k. Make or Brake-nivåer (MOB), lämpliga nivåer och tidsområden för vändning eller passage. Utvecklingen tar sig inte alltid fram till exakta nivåer enl MOB-områdena, men om de passerar dessa gör det det i mer än 90% av fallen tidigast en månad innan angiven månad. Ibland och inte sällan även efter denna tidpunkt, och passerar de förbi tidigare än en månad blir det oftast en vändning tillbaka strax efter, alternativt en kort rekyl fram till rätt månad, och sedan fortsättning i trendens riktning. Därför kallar jag dem reaktionspunkter, och jag kan bara klicka fram dem i programmet, men inte påverka läget på dem.

Så länge det är ett svart fält i början på färgbandet kan ex. rekyler på vägen påverka uträkningarna och flytta bandet något i sida och nivå, men när det svarta fältet försvunnit är beräkningarna klara och ändras inte mera, vilket också ger mycket värdefull information, oavsett om utvecklingen når fram eller ej. Även tidsangivelser med betydelser för utvecklingen långt över eller under vändningar och rekyler upp eller ner ger mycket värdefull info så man kan säga att tidsangivelserna från markerade s.k. pivotpunkter (tydligare fasvändningar) kan antas ge reaktioner genom toppar och bottnar oavsett om de ligger nära eller långt från olika reaktioner. Vilket jag visat vid ett stort antal tillfällen tidigare.

Hur som helst så innebär detta att vi kan anta att detta gigantiska vulkanutbrott har gett oss en respit på minst 2 år, men mera sannolikt fördröjt nedgången 3-4 år, eller mera. Om det är detta som orskat den kraftiga uppgången därefter.

Och jag törs inte ens tänka tanken vad som skett, eller kommer att ske, om vi får motsvarande vulkanutbrott utan en havsyta ovanför, då tidigare vulkanutbrott ovan jord av motsvarande storlek sannolikt givit avsevärd global avkylning istället för uppgång.

1+1=2, men 1-1=0, dvs oförändrat, om ni förstår vad jag syftar på?

Vi vet inte hur stort bidraget till uppvärmningen varit i så fall och hur snabbt effekterna avklingar, och vi kan inte heller exakt veta alla andra tänkbara fördröjande effekter.

Vi vet inte heller exakt hur utvecklingen skulle sett ut utan utbrottet, och nedgången skulle inte skett utan rekyler oavsett, men sannolikt accelererande i olika faser.

Det vi kan utgå ifrån är att effekterna av HT kommer att avta, om de påverkat, och passerar vi nivåer jag angivit tidigare, är det mest sannolika utfallet att vi efter hand kommer att inhämta fördröjningen i mycket stor utsträckning genom större nedgångar än vad som hade skett utan utbrott.

Vilket ökar sannolikheten för betydligt starkare nedgångar. Starkare än de skulle varit i den förmodade fasen av just starka nedgångar som indikerats som den mest sannolika utvecklingen under en längre klimatcykel.

Enligt beräkningarna av läget innan utbrottet hade vi sannolikt siktet inställt mot ex ca -0.90C, om 2016 var den långsiktiga topp som indikerades, dock tidigast i augusti 2024, enligt denna simulering av läget innan januari 2022. Det teoretiskt optimala skulle ha varit vi nått ca -0.97C kring februari 2028 som hänför sig till botten från februari 1985.

Skulle detta scenario spela ut kan vi alltid hoppas på en fördröjning till ca juli 2029 som är en naturlig bortre gräns enligt utvecklingar innan HT.

Början av 2028 som kritisk tidpunkt kan erhållas genom andra räkneövningar och tids/nivåförhållanden, och ser mycket likartat ut enligt UAH mätserie.

Tills vidare pekar det mesta på en botten, alternativt passage av detta oerhört viktiga område kring -1.0C, tidigast ungefär vid denna tidpunkt (2028), men är detta en ny större klimatcykel som påbörjats neråt kan inte starkare och värre nedgångar uteslutas redan inom kort, då en ny fas nedåt vanligtvis trillar ur sin inledande korridor, på undersidan.

Enligt de data jag förfogar över just nu och enligt de vågrörelser som normalt tar plats grundat på enbart denna korta mätperiod från och med december 1978 i satellitmätningar från UAH och Copernicus.

(klicka i bild för större format)

What goes up ...

Jag upprepar fortsättningsvis det tydligaste exemplet (från kapitel 61) på varför "klimathotet från växthusgaser" saknar grund, i vetenskaplig mening. Det har således funnits många perioder med lika stora, eller större klimatrörelser, starkare och snabbare, än de senaste decennierna, perioder där människan inte heller kunnat påverka utvecklingen. Liksom man inte heller kommer att kunna påverka och undvika en ny period av kraftigt sjunkande temperaturer:

---------------------------------------------------

Det finns som jag nämnt tjogvis med exempel på varför "klimatkrisen" INTE vilar på vetenskaplig grund, och jag vill åter peka på den historiskt viktigaste mätserien vi har att tillgå, vilken alla som vågar se på utvecklingar i verkligeten bör kunna förstå. Den viktigaste, därför att den är längst och sannolikt sträcker sig över en hel lite större klimatcykel. Den från Centrala England.

Forskning visar att denna utveckling under sina unika delar från 1600/1700-talet sannolikt var global eller åtminstone likadan för de delar som kunnat studeras. Och alla tillgängliga mätserier från jordens olika hörn liknar denna under sina befinliga mätperioder, ex. SMHI mätserie från 1860. Inte någon liknar de som presenteras i modeller och media.

Kunskapen om naturliga variationer är obefintlig hos det som kallas vetenskap. Man påstår att klimatet rör sig slumpartat och oförutsägbart, men ändå helt säkert uppåt. Historiska utvecklingar, forskningsrön och mätdata kastas över bord och all kunskap om tiden före 1979, när satellitmätningarna påbörjades, bortförklaras eller ”justeras” bort. Det är okunnigt, historielöst och oärligt. Usel och falsifierad vetenskap. Och fakta är entydiga och avslöjande, men slipper inte igenom censuren.

Den vanligaste motiveringen ang. teorierna om växthusgaser från meteorologer och påstådd klimatvetenskap är att mänskligt förorsakade tillskott av växthusgaser är det enda som kan förklara de stora uppgångarna senaste decennierna. Det visar entydigt hur ovetenskaplig argumenteringen kring växthusgaser är. Det som ex. skedde i början på 1700-talet och många gånger tidigare enligt historisk forskning har plötsligt blivit styrt av människan!

Ett livsfarligt och förödande bedrägeri.

Frågan blir således. Vad hade man för sig i början på 1700-talet, och hur fick man stopp på den globala uppvärmningen (enligt mätdataserier). Rörelser som var större och snabbare än senaste decennierna? Skall vi hinna lösa mysteriet innan havet ~~kokar~~ fryser till is?

(klicka i bild för större format)

Några summeringar av tidigare inlägg och slutsatser ( + referens till tidigare inlägg):

- Klimatet kan analyseras och förutses långsiktigt, ofta i detaljer och följer naturliga mönster och rytmer sedan årtusenden (kapitel 1 och framåt, kapitel 34).

- Förutom grunderna enligt de så kallade vågrörelserna rör sig klimatet i korridorer (ML-kanaler) vilka kan ses som begränsningslinjer och ange riktningen på rörelserna, så länge de pågår i resp. fas, både i kortare och längre klimatcykler (ex. kapitel 1, kapitel 18 och kapitel 34).

- Naturen upprepar sig i ett fåtal mönster enligt matematiska samband, vilket ger möjlighet att tolka utvecklingen och förutse framtiden i olika steg (ex. kapitel 3 och 15).

- Klimatet ligger i en långsiktig (många miljoner, och i den senaste utförslöpan flera tusen år) relativ brant utveckling neråt, där rekylerna (korrektionsperioderna) varit begränsade innan nya lägre nivåer infunnit sig vilket kan förväntas fortsätta enl. nuvarande signaler. (ex. Kapitel 3, 8, 23, 52).

- Vi har starka signaler om att en långsiktig cykel från flera hundra år sannolikt är nära en topp, eller har passerat en sådan, och utvecklingarna hittils har mycket exakta inbördes vågrelationer, vilket kan studeras i bl.a. USA och Sverige enligt långa mätdata. (kapitel 18 och 34, 46). Alla tillgängliga långa mätdata (okorrigerade) för ex England, Island, Sydeuropa, Australien, Sydafrika m.fl. ser ut på motsvarande sätt med relativt små variationer. De längre korrigerade temperaturkurvor som redovisas i media saknar motsvarighet enligt mätdata från verkligheten, vilket oberoende klimatforskning försökt rikta ljuset mot.

- De riktigt långa klimatcyklerna från exempelvis 800-talet indikerar samma regelbundenhet som de från 1800-talet (kapitel 23) och att vi nu är nära en topp i rekylerna/uppgångarna efter ex. 15/1600-talet indikeras även av riktigt långa beskrivningar och forskningsresultat över många tusen år eller längre (bl.a. kapitel 52 och 54).

- Utvecklingen sker i återkommande cykler, där 610 och 377 månader resp 610 och 377 år (Fibonacci-tal) ser ut att vara de tydligaste och viktigaste, enligt naturens egna rörelsemönster, men både kortare och längre cykler kan återfinnas i mätdata. (kapitel 15, 23, 42, 48).

-Toppen 2016 visade sig till slut vara en tillfällig topp globalt och i centrala delar av hemisfärerna (utvecklingen vände upp vid -0.06C, strax innan angivet kritiskt område vid -0.15C), medan de höga latituderna fortsätter uppvisa en något svagare utveckling, och det återstår ev. att analysera var klimatrörelserna sedan slutet på 1900-talet eller betydligt tidigare (1600-talet?) finner sin topp och vad detta pekar på för samband i utvecklingen (kapitel 42).

-Alla korrektioner, likt den period vi befinner oss i senaste århundradena, är som starkast i sin avslutande fas, vilket höjer sannolikheten betydligt för att vi efter denna starka uppgång sedan början av 2023 passerat en mycket långsiktig topp som också kan vara den sista under överskådlig tid, och ev. för evig tid. (Kapitel 43 och framåt)

- Avgörande för indikationer på utveckling mot eventuell ny mindre eller större istid erhålls först vid etablering under cirka -1,0C men etablering under ca -0.25C skulle vara ett första större långsiktigt svaghetstecken. Detta har att göra med hur stora rekyler som är normala innan de sannolikt övergår till motsatt trend, enligt tolkningen av vågrörelserna.

-------------------------------------------------------------------------------------------

Har ni synpunkter eller frågor?

Skriv till mig på: alvar.nyren@gmail.com

-------------------------------------------------------------------------------------------

Länkar:

Tidigare kapitel:

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-69

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-68

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-67

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-66

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-65

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-64