Alvar Nurre Nyrén

2 nov. 20235 min läsning

Mina klimatmodeller 41

Uppdaterat: 14 nov. 2023

231102

Uppdaterad med ERA5 231114

Vi är nu framme vid det hittils naturligaste (mest optimala) området för en möjlig vändning ner. Det är lätt att inbilla sig att vi nu sett toppen för mycket lång tid, men några sådana bekräftelser finns ännu inte.

Utfallet av UAH satellitmätningar för oktober gav det globala värdet +0.93C, upp från 0.90C.

Generellt bara mindre rörelser jämfört med september där norra hemisfären fortsatte något upp medan södra backade marginellt. Arktis och Australien minskade något medan USA och tropikerna ökade något.

Ev. etablering under ca + 0.20C globalt är enligt nuvarande utveckling den första indikationen på en sannolikt ny fas neråt, om det skulle inträffa. Innan dess finns bara vagare indikationer och en ny högstanotering är möjlig, men det saknas således inte motiv för en större topp i detta område.

November, plus/minus en månad, är som sagt naturligt område tidsmässigt för en reaktion, men inte någon sanning innan det ev. hänt.

Och ev.etablering över nuvarande område skulle peka på något högre noteringar än så, där ev ca +1.28 skulle kunna vara nästa målområde.

En ev. ny fas neråt behöver inte vara en början på en mycket stor nedgång men sannolikheten är denna gång högre, än efter förra toppen 2016, för en djupare nedgång i en ny större fas nedåt, om vi närmaste månaderna påbörjar en mer än marginell nedgång, och som sagt vore redan noteringar under +0.20C mycket illavarslande. Detta efter den starka och ev. avslutande uppåtrörelsen, eftersom större korrektiva rörelser nära nog alltid har sin starkaste fas just i sin avslutande del.

Utvecklingen pekar i det större perspektivet på att vi sedan 1970/1980-talet legat i en uppåtgående mindre fas, en del av en större korrektiv period från ca 1800-talet eller tidigare. Globala satellitdata har vi bara sedan slutet av 1978 men existerande längre mätserier från temperaturmätningar världen över, ex. SMHI, talar för att vi nu eller snart långsiktigt påbörjar en ny nedåtriktad större rörelse.

För större tydlighet krävs etablering under ca -0.24C och den helt avgörande nivån som avgör huruvida detta är en mindre eller större istid under bildande ligger nu vid ca -1.0 C (-0.98C).

Och en ev. större fas neråt bör i så fall bli tilltagande i sin lutning neråt efter hand, men i klimatsammanhang globalt kan det ändå ta lång tid, många månader innan detta blir mera tydligt.

Den som ev. undrar över de dubbla ML-korridorerna i den globala grafen återspeglar de bara den s.k. X-vågen enligt min tolkning, från 2008 till 2012. I korthet en fas "för att jämna ut tidsförhållanden i vågutvecklingen" innan nya faser är redo för utveckling. Båda påverkar utvecklingen och ger "avtryck".

Copernicus - ERA5 (Ground+2m)

EU/Copernicus justerade data ang. "marktemperaturerna" för oktober finns nu tillgängliga och inte heller här blev det några stora utslag, där dock för Australien (landområden) och Europa dök lite tydligare.

Till skillnad från UAH så fick vi globalt en nedgång och mycket tyder på en fortsatt nedgång efter hand men om det kommer här i det förväntade området oktober/november vet vi ännu inte något om med större säkerhet, där första ev. indikationerna börjar anlända under ca +0.28C och först vid etablering under ca - (minus) 0.10C lite mera definitivt.

Liksom för UAH-data ligger det kritiska området för en ev. mycket långsiktig nedgångsperiod kring - (minus) 1.0C.

Några summeringar av tidigare inlägg och slutsatser ( + referens till tidigare inlägg):

- Klimatet kan analyseras och förutses långsiktigt, ofta i detaljer och följer naturliga mönster sedan årtusenden (kapitel 1 och framåt, kapitel 34).

- Klimatets utveckling enligt temperaturer och hur styrkan i klimatrörelserna utvecklas kan mätas objektivt och matematiskt, och samtliga mätningar och regioner visar avtagande styrka så här långt (kapitel 28 och övriga kapitel).

- Förutom grunderna enligt de så kallade vågrörelserna rör sig klimatet i korridorer (ML-kanaler) vilka kan ses som begränsningslinjer och ange riktningen på rörelserna, så länge de pågår i resp. fas, både i kortare och längre klimatcykler (ex. kapitel 1, kapitel 18 och kapitel 34).

- Naturen upprepar sig i ett fåtal mönster, vilket ger möjlighet att tolka utvecklingen och förutse framtiden i olika steg (ex. kapitel 3 och 15).

- Klimatet ligger i en långsiktig (många tusen år) relativ brant utveckling neråt, där rekylerna (korrektionsperioderna) varit begränsade innan nya lägre nivåer infunnit sig vilket kan förväntas fortsätta enl. nuvarande signaler. (ex. Kapitel 3, 8 och 23).

- Vi har starka signaler om att en långsiktig cykel från mer än hundra år sannolikt är nära en topp och utvecklingarna hittils har mycket exakta inbördes vågrelationer, vilket kan studeras i bl.a. USA och Sverige enligt långa mätdata. (kapitel 18 och 34). Alla tillgängliga långa mätdata (okorrigerade) för ex Island, Sydeuropa, Australien, Sydafrika m.fl. ser ut på motsvarande sätt med relativt små variationer. De längre temperaturkurvor som redovisas i media saknar motsvarighet enligt mätdata från verkligheten.

- De riktigt långa klimatcyklerna från exempelvis 800-talet indikerar samma regelbundenhet som de från 1800-talet (kapitel 23).

- UAH satellitdata visar upp samma regelbundenhet och exakta uppträdande som de långa utvecklingarna i en mindre klimatcykel från 1984-2016 (kapitel 15).

- Utvecklingen sker i återkommande cykler, där 377 månader resp 377 år ser ut att vara de tydligaste och viktigaste, enligt naturens egna rörelsemönster men både kortare och längre cykler kan återfinnas i mätdata. (kapitel 15 och kapitel 23). Toppen 2016 visade sig till slut vara en tillfällig topp, och det återstår att analysera var denna cykel i klimatrörelserna sedan slutet på 1900-talet finner sin topp och ev. vad detta pekar på för samband i utvecklingen.

- Avgörande för indikationer på utveckling mot eventuell ny mindre eller större istid erhålls först vid etablering under cirka -1,0C (-0.98) men etablering under ca -0.24C skulle vara ett första större långsiktigt svaghetstecken. Detta har att göra med hur stora rekyler som är normala innan de sannolikt övergår till motsatt trend, enligt tolkningen av vågrörelserna.

- Indikatorerna visar fortsatt avtagande styrka och signalerna kan sägas vara nedåtriktade så länge inte etablering över den fallande taktrenden i indikatorerna sker.

- Vad som egentligen styr klimatet är för mig oväsentligt i detta sammanhang och kan ej påverkas eller styras av människan, enligt data från verkliga mätserier, men allt talar för att det i allt väsentligt är globalstrålningen som är grunden för klimatets variationer (kapitel 26 och 27).

-------------------------------------------------------------------------------------------

Har ni synpunkter eller frågor? Skriv till mig på:

alvar.nyren@gmail.com

-------------------------------------------------------------------------------------------

Länkar:

Tidigare kapitel:

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-40

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-39

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-38

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-37

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-36

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-35