Mina klimatmodeller 69

Alvar Nurre Nyrén
3 mars
8 min läsning

Uppdaterat: 9 mars

260303

Uppdaterad 260305 med UAH Global Land

Uppdaterad 260309 med Copernicus ERA5

Inga större eller avgörande rörelser globalt och därför inte så mycket nytt att tillägga efter att resultaten från UAH satellitmätningar för februari presenterats.

ERA5 är nu uppdaterad och spänningen höjs även i dessa mätningar.

UAH (Feb -26)

UAH satellitmätningar för februari 2026 visar globalt en uppgång till +0.39C, upp från +0.35C.

Regionalt blev det mycket blandat där USA åter studsade uppåt medan Arktis plötsligt drog rakt ner.

Det tydligaste sett över senaste året är svagheten i Tropikerna, som mottar den största delen av solenergin och sprider vidare genom vindar och strömmar norr och söder ut, vilket är ett stort orostecken således. El Nino/La Nina spelar in, men kanske inte för evigt.

Om Arktis utveckling redan nu är en följd av detta är ännu för tidigt att veta.

Intrycket är som tidigare att det mest näraliggande är en större rörelse neråt efter hand men vi kan bara invänta om det tar fart och hur länge det dröjer i så fall.

Sannolikt är det i så fall en fortsatt rörelse neråt efter toppen 2016, vilken ev. avbröts av vulkanutbrottet under havet vid Honga Tonga i Sydostasien i januari 2022.

Är det så att Honga Tonga var orsaken till denna "extra" sväng uppåt har vi mycket större nedgångar att se fram emot redan inom relativt kort tid när effekterna av denna avklingar och solen ev. har hunnit ännu en bit på den kalla sidan.

Jag påstår själv inte att HT var orsaken utan analyserar utfallet som det visar sig, men många studier talar för detta, och då är en snabbare avkylning tyvärr en logisk följd.

Uppdatering UAH Global Land idag 0305 blev teoretiskt intressant och ger för tillfället en teoretiskt idealisk bild av en utveckling som är beredd att ta nästa och ev. lite större steg neråt. Bilderna nedan visar att om det skulle vända ner redan inom 1-2 månader och under ca 0.35C är det naturligt med fortsättning till ca 0.17C och mera sannolikt vidare ner till ca -0.30C. Det är fullt möjligt och naturligt att nå dit redan i juli-oktober i år. I teorin!

Vi får hoppas det finns mer av korrektioner kvar innan dess som ger en mera positiv utveckling.

(klicka i bild för större format)

Läget i klimatutvecklingen - vi närmar oss ett "klimatnödläge"!

Som tidigare:

"Arbetshypotesen" är således att vi nu passerat en historisk topp globalt och sannolikheten ökar för att det är en topp för många decennier, eller mycket mera, där förväntningarna just nu är långvariga nedgångar i det globala klimatet, och det naturligaste efter hand är ökande hastighet neråt i vissa perioder med märkbara korrektioner eller uppbromsningar däremellan, om inte ännu olyckligare utvecklingar tar vid.

Att vi har passerat eller är nära en mycket långsiktig topp indikeras båda av kortare mätdata från senaste århundradena, men också av forskningsdata på mycket lång sikt.

Det beskrivs närmare i bland annat kapitel 52 och i kapitel 54 .

Fortsatt har vi inga säkrare bekräftelser på en avslutad större eller mindre fas, förrän etablering sker under +0.20C, -0.25C resp -1.0C (kap 68) enligt utvecklingen så här långt.

Vänder det upp över +0.69C igen innan +0.20C har passerats neråt är uppgångsfasen sannolikt inte färdig ännu, men är mindre sannolikt, och måste inte heller betyda att högre toppar kommer att ta plats.

Copernicus - ERA5 (Ground+2m) (Feb -26)

EU/Copernicus justerade data för marknära mätningar (2m) för februari -26 har presenterats och Matz Hedman har gjort det möjligt att plocka fram utfallet för valfritt område på

https://cfys.nu/ERAViewer/

Mätvärdet för ERA5 Globalt (2m) blev +0.53C, upp från +0.51C.

Jag har lagt till diagram även för norra och södra hemisfären f.o.m. denna månad för att kunna jämföra med UAH.

Det är mycket lika utfallet för UAH i stora delar, dock med några skillnader, bl.a.

Marginellt upp globalt

Kraftigt dyk i Arktis

Neråt i Australien men betydligt mera än i UAH

Europa vände som väntat vid sin mittlinje och viktig Fibonacci-relation, men svagheten överväger ännu.

Det är mycket spännande då vi sannolikt kommer att få ett kortsiktigt avgörande under mars eller något senare, och det lutar även här åt vändning ner, i en större nedgång än den senaste, men tar det sig uppåt mer än marginellt har vi ytterligare minst en tydlig uppgång kvar, varför ovissheten kvarstår tills vidare.

Utvecklingen i tropikerna, Europa, Australien, Arktis m.m.visar på genomgående svaghet trots en mindre uppgång globalt, vilken ser ut som ett mindre hack i en större nedgång, så här långt.

Vi har i stort uppfyllt kriterierna för en "lagom" rekyl men ligger å andra sidan något tidigt i delar av nedgångarna.

Sammanfattningsvis: Kortsiktigt ovisst således, men det negativa överväger tills vidare, även om vi ännu inte helt kan utesluta något större uppgångar eller rekyler.

Är det lugnet före stormen/större dyket? Kusligt och ev ödesmättat, i mina ögon.

Den preliminära lite långsiktigare tolkningen är således som tidigare och likt den för UAH att vi sannolikt nått en större cykeltopp men ännu återstår att få det bekräftat, vilket kan ta åtskillig tid.

Globalt inträffar detta först vid ev. etablering under ca +0.25C enligt ERA5 och mera tydligt under ca -0.10C.

Den riktigt stora "katastrofen" kan anas först vid etablering under ca -1.0C, d.v.s. ungefär som för UAH.

(klicka i bild för större format)

What goes up ...

Jag upprepar fortsättningsvis det tydligaste exemplet (från kapitel 61) på varför "klimathotet från växthusgaser" saknar grund, i vetenskaplig mening. Det har således funnits många perioder med lika stora, eller större klimatrörelser, starkare och snabbare, än de senaste decennierna, perioder där människan inte heller kunnat påverka utvecklingen. Liksom man inte heller kommer att kunna påverka och undvika en ny period av kraftigt sjunkande temperaturer:

---------------------------------------------------

Det finns som jag nämnt tjogvis med exempel på varför "klimatkrisen" INTE vilar på vetenskaplig grund, och jag vill åter peka på den historiskt viktigaste mätserien vi har att tillgå, vilken alla som vågar se på utvecklingar i verkligeten bör kunna förstå. Den viktigaste, därför att den är längst och sannolikt sträcker sig över en hel lite större klimatcykel. Den från Centrala England.

Forskning visar att denna utveckling under sina unika delar från 1600/1700-talet sannolikt var global eller åtminstone likadan för de delar som kunnat studeras. Och alla tillgängliga mätserier från jordens olika hörn liknar denna under sina befinliga mätperioder, ex. SMHI mätserie från 1860. Inte någon liknar de som presenteras i modeller och media.

Kunskapen om naturliga variationer är obefintlig hos det som kallas vetenskap. Man påstår att klimatet rör sig slumpartat och oförutsägbart, men ändå helt säkert uppåt. Historiska utvecklingar, forskningsrön och mätdata kastas över bord och all kunskap om tiden före 1979, när satellitmätningarna påbörjades, bortförklaras eller ”justeras” bort. Det är okunnigt, historielöst och oärligt. Usel och falsifierad vetenskap. Och fakta är entydiga och avslöjande, men slipper inte igenom censuren.

Den vanligaste motiveringen ang. teorierna om växthusgaser från meteorologer och påstådd klimatvetenskap är att mänskligt förorsakade tillskott av växthusgaser är det enda som kan förklara de stora uppgångarna senaste decennierna. Det visar entydigt hur ovetenskaplig argumenteringen kring växthusgaser är. Det som ex. skedde i början på 1700-talet och många gånger tidigare enligt historisk forskning har plötsligt blivit styrt av människan!

Ett livsfarligt och förödande bedrägeri.

Frågan blir således. Vad hade man för sig i början på 1700-talet, och hur fick man stopp på den globala uppvärmningen (enligt mätdataserier). Rörelser som var större och snabbare än senaste decennierna? Skall vi hinna lösa mysteriet innan havet ~~kokar~~ fryser till is?

(klicka i bild för större format)

Några summeringar av tidigare inlägg och slutsatser ( + referens till tidigare inlägg):

- Klimatet kan analyseras och förutses långsiktigt, ofta i detaljer och följer naturliga mönster och rytmer sedan årtusenden (kapitel 1 och framåt, kapitel 34).

- Förutom grunderna enligt de så kallade vågrörelserna rör sig klimatet i korridorer (ML-kanaler) vilka kan ses som begränsningslinjer och ange riktningen på rörelserna, så länge de pågår i resp. fas, både i kortare och längre klimatcykler (ex. kapitel 1, kapitel 18 och kapitel 34).

- Naturen upprepar sig i ett fåtal mönster enligt matematiska samband, vilket ger möjlighet att tolka utvecklingen och förutse framtiden i olika steg (ex. kapitel 3 och 15).

- Klimatet ligger i en långsiktig (många miljoner, och i den senaste utförslöpan flera tusen år) relativ brant utveckling neråt, där rekylerna (korrektionsperioderna) varit begränsade innan nya lägre nivåer infunnit sig vilket kan förväntas fortsätta enl. nuvarande signaler. (ex. Kapitel 3, 8, 23, 52).

- Vi har starka signaler om att en långsiktig cykel från flera hundra år sannolikt är nära en topp, eller har passerat en sådan, och utvecklingarna hittils har mycket exakta inbördes vågrelationer, vilket kan studeras i bl.a. USA och Sverige enligt långa mätdata. (kapitel 18 och 34, 46). Alla tillgängliga långa mätdata (okorrigerade) för ex England, Island, Sydeuropa, Australien, Sydafrika m.fl. ser ut på motsvarande sätt med relativt små variationer. De längre korrigerade temperaturkurvor som redovisas i media saknar motsvarighet enligt mätdata från verkligheten, vilket oberoende klimatforskning försökt rikta ljuset mot.

- De riktigt långa klimatcyklerna från exempelvis 800-talet indikerar samma regelbundenhet som de från 1800-talet (kapitel 23) och att vi nu är nära en topp i rekylerna/uppgångarna efter ex. 15/1600-talet indikeras även av riktigt långa beskrivningar och forskningsresultat över många tusen år eller längre (bl.a. kapitel 52 och 54).

- Utvecklingen sker i återkommande cykler, där 610 och 377 månader resp 610 och 377 år (Fibonacci-tal) ser ut att vara de tydligaste och viktigaste, enligt naturens egna rörelsemönster, men både kortare och längre cykler kan återfinnas i mätdata. (kapitel 15, 23, 42, 48).

-Toppen 2016 visade sig till slut vara en tillfällig topp globalt och i centrala delar av hemisfärerna (utvecklingen vände upp vid -0.06C, strax innan angivet kritiskt område vid -0.15C), medan de höga latituderna fortsätter uppvisa en något svagare utveckling, och det återstår ev. att analysera var klimatrörelserna sedan slutet på 1900-talet eller betydligt tidigare (1600-talet?) finner sin topp och vad detta pekar på för samband i utvecklingen (kapitel 42).

-Alla korrektioner, likt den period vi befinner oss i senaste århundradena, är som starkast i sin avslutande fas, vilket höjer sannolikheten betydligt för att vi efter denna starka uppgång sedan början av 2023 passerat en mycket långsiktig topp som också kan vara den sista under överskådlig tid, och ev. för evig tid. (Kapitel 43 och framåt)

- Avgörande för indikationer på utveckling mot eventuell ny mindre eller större istid erhålls först vid etablering under cirka -1,0C men etablering under ca -0.25C skulle vara ett första större långsiktigt svaghetstecken. Detta har att göra med hur stora rekyler som är normala innan de sannolikt övergår till motsatt trend, enligt tolkningen av vågrörelserna.

-------------------------------------------------------------------------------------------

Har ni synpunkter eller frågor?

Skriv till mig på: alvar.nyren@gmail.com

-------------------------------------------------------------------------------------------

Länkar:

Tidigare kapitel:

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-68

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-67

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-66

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-65

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-64

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-63