• Alvar Nurre Nyrén

Mina klimatmodeller 23

220502


Denna gång är åter både korta och långa cykler i fokus för månadens spaningar (längs ner), som i UAH globala satellitmätningar resulterade i värdet +0,26C för april, upp från +0,15C.

Därmed ser vågorna ut enligt nedan, med de regionala uppdelningarna därunder. Inga större förändringar naturligtvis.

Vi har således ännu ingen bekräftelse på en återupptagen nedåtriktad trend, för vilket krävs etablering under -0,05C, och den slagigare och tvekande perioden med påverkan från tidigare mindre cykler (enligt kapitel 21) kan mycket väl fortsätta ytterligare månader.

Jag gissar på en vändning ner under maj eller juni men det är bara gissningar med hänsyn till ett par naturliga reaktioner, och ni kan nog själva ana ungefär vilka nivåer som skulle kunna tänkas bli aktuella i så fall. För att sudda ut den nedåtgående tendensen krävs etablering över ca 0.50-0.55C, och ännu finns inga sådana indikationer.


(klicka i bild för större format)










UAH mätresultat är det som avgör läget i klimatutvecklingen enligt sitt trettioåriga medelvärde, men jag bevakar även utvecklingen i det kortare perspektivet, via andra kanaler för att se om man kan få några intressanta ledtrådar även från dessa.

Temperature Global är en sammanställning av 40-80 tusen i huvudsak fastlandsbaserade väderstartioner spridda över jorden och uppdateras varje minut. En anomali senaste månaden har varit en markant avvikelse från den globala utvecklingen enligt UAH som således innefattar alla områden, även områden kring polerna och över haven. Temp. Global har visat en kraftig nedgång senaste två månaderna, ganska extrem nedgång och svaga rekyler skulle man kunna säga, precis som vi hört från olika håll på klotet med frekventa köldrekord. Det förefaller som avkylning över kontinenterna sätter fart på den varmare luften över haven och för uppvärmd luft ut över polerna, vilket man kan följa på exempelvis Ventusky. Den aktuella och prognostiserade väderutvecklingen enl flera sammanlänkade väderinstitut. I och för sig inte unikt att sådant sker, men denna period markant ihållande och divergerande utveckling. Pröva att klicka på pilen nere till vänster i Ventusky så får man en bra och intressant bild av hur vädret och temperaturen rör sig fram och åter, och hur hög- och lågtryck sätter fart på cirkulationen.

En ihållande utveckling således senaste två månaderna som har gett utslag enligt UAH mätningarna, där exempelvis området kring Grönland och Arktis jämförelsevis varit markant mildare när stora delar av andra kontinenter haft svalare utveckling. Det blir kanske en sak vi får räkna med i ökad utsträckning framöver, det vill säga att större temperaturskillnader mellan varmare områden kring ekvatorn och avsvalnande områdena närmare polerna ökar strömningar, vindarna och ovädren enligt fysikens lagar, och det blir intressant att se om det på sikt ger ökade värmeförluster globalt och en eventuellt accelererad avkylning. Och eventuellt parallellt med en minskad solinstrålning? Bara en parentes jag själv tycker är intressant att studera.


Lite kort om denna i tid (alltför) korta vågutbredning i Temp Global kan man säga att förutom att vara extremt svag och brant för en så kort period så skulle etablering över -0,66 - -0,68F indikera högre räckvidder än så, och omvänt vore ev etablering under ca -0,80 indikation på fortsättning neråt. Dock, som sagt, ju kortare och färre data desto svagare underlag för analyser.


Little ice age, enligt Moberg et. al.


Dataunderlaget vad gäller temperaturer globalt långt tillbaka blir normalt en grov uppskattning och grövre och grövre ju längre från nutid det gäller. Det finns dock en mängd metoder och tekniker för att bestämma den historiska utvecklingar förvånansvärt väl och jag skall inte här gå in på detta närmare.

En allmänt accepterad uppfattning om klimatutvecklingen anger något som kallas The Little Ice Age (Lilla Istiden), vilken sträckte sig från mitten på 1200-talet in på 1800-talet. Enligt forskare, Moberg et.al. (2005), så ser temperaturutvecklingen för de senaste 1000 åren ut enligt bild nedan.

Jag är själv övertygad om att lågpunkten globalt under 1200-talet kom exakt 1262 och vändningen under 1600-talet exakt 1639. Plus/minus enstaka år. Det låter kanske lite löjeväckande, men anledningen är som i andra fall att talet 377 spökar även här. Det är således 377 år från 2016 då den globala temperaturen toppade senast till 1639 och ytterligare 377 år från 1639 till 1262 och så vidare. Det är således också sannolikt att vi hade en topp ganska exakt år 885.


377 är ett så kallat Fibonacci-tal, vilket är ett av naturens naturliga rörelsetal enligt det jag tidigare nämnt i bland annat kapitel 15. Kanske den viktigaste cykeln, och den tydligaste?


Det är inget absolut bevis för att utvecklingen nu långsiktigt vänt ner, men så länge toppen från 2016 håller är det för mig ett mycket stort varningstecken, precis som den exakta cykeln från 1984-2016 enligt UAH satellitmätningar. Den cykeln är 377 månader, men både månader och år är naturliga cykler i naturen och ger utslag i sina olika rytmer. Och då kan den slundrige (kloke) räkna ut att det är så vist ordnat i naturen så att 12 perioder på 377 månader är lika med 377 år, så det händer att cyklerna sammanfaller. Då och då!

Att det i stora drag råkar sammanfalla också med vad man kan ana i bilden är naturligtvis anmärkningsvärt, men även historiska beskrivningar ger en ganska likartad bild i många stycken. Vem har inte läst om Karl X Gustavs marsch över isen på Lilla Bält i Danmark år 1658 till exempel, och vikingarnas härjningar på 800-talet, då man även lär ha besökt och bebott Island och Grönland under en uppvärmd period?


Dessvärre är det nära till hands att tolka utvecklingen som att inte ens denna botten från 1600-talet kommer att räcka framöver, men det får jag återkomma till lite längre fram! Eller i något av mina nästkommande liv?

Jag har berört det tidigare ang de mycket långa perspektiven, men just denna bild nedan kanske bäst speglar en mycket dyster bild av läget historiskt, där vi de senaste tusentals åren är inne i en mycket typisk så kallad fjärde våg på låga nivåer (inringad), där vi saknar en avslutande (sista?) våg neråt, innan ljuset eventuellt slocknar för gott. Vi får hoppas det återstår många generationers levnad innan detta till synes oundvikliga infaller. Men det ser inte bra ut enligt utveckling så här långt.



Håller naturen ångan uppe (nere) och fortsätter ”cykla” så här, vilket vore naturligt, så kommer klimatet sannolikt gå neråt i mindre vågor till år 2393, med en första signifikant botten år 2047, (377 månader från 2016 då den senaste globala toppen inföll).

358 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla