Alvar Nurre Nyrén
- 3 okt. 2022
- 5 min läsning

Mina klimatmodeller 28

20221003

Ännu har vi inga kapitulationer eller avgörande signaler globalt och utfallet av UAH satellitmätningar för september blev +0,24C, ner från +0,28C.

Så länge det inte vänder ner mera bestämt finns fortsatt möjligheter till något högre noteringar, men bilden är som tidigare, en utveckling som är på väg att vända ner, enligt objektiva mätinstrument (nedan).

Hemisfärerna divergerar något. Norra upp lite, södra ner.

Australien tar täten i utvecklingen mot ett negativt klimat.

(klicka i bild för större format)

ERA5 incl. Australien

Som ni kunnat se ligger regionen Tropikerna (N20-S20) närmast till för att glida över i en kraftig negativ utveckling men Australien ser ut att vilja vara med i matchen och visar likaså en raskt avtagande utveckling enligt UAH data. För att följa upp detta lite noggrannare har jag därför inkluderat även Australien (land) från Copernikus/ERA5 justerade data som en jämförelse, och som ni kan se finns även här starka farhågor för en otrevlig utveckling neråt enligt senaste årens mätningar (till och med augusti 22).

Indikatorer, objektiva instrument

Som ett försök till lite noggrannare förklaring vill jag nämna lite om de så kallade indikatorerna igen, om någon skulle tycka det är svårt att förstå uttryck i tolkningarna.

Teknisk analys är det enda redskapet att objektivt analysera klimatutvecklingen och mätdata, enligt min erfarenhet.

Att analysera utvecklingen med hjälp av vågstudier enligt så kallade Elliotteorier (motsv.) är i vissa delar tolkningar som inte är objektiva utan beror på vem som analyserar.

Med så kallade indikatorer kan man objektivt mäta utvecklingen och därmed enklare undvika felaktiga subjektiva tolkningar.

Indikatorer finns tjogvis, men själv anser jag att få är riktigt användbara, och som jag nämnt är ofta de enklaste också de bästa.

Den kanske bästa och samtidigt en riktigt enkel indikator är oscillatorn, ofta benämnd OSC i börsprogram. Det är helt enkelt ett mått på skillnaden mellan två medelvärden, och vanligast är 5/35, det vill säga skillnaden mellan 5 och 35 enheters medelvärde. Det kan vara exempelvis 5 respektive 35 timmars medelvärden, eller 5 respektive 35 veckors medelvärde, och så vidare.

Valet av ingående medelvärden kan göras manuellt i många fall och kan sålunda misstänkas för att vara subjektivt valda, och så skulle det kunna vara, men skall man ha nytta av dem måste man konsekvent använda samma inställningar för att göra meningsfulla jämförelser.

Man kan använda de två medelvärdena var för sig och jämföra om OSC-funktionen saknas men enklast och tydligast blir det naturligtvis om den finns förvald, som i programmet jag använder.

Klimatutvecklingen kan således objektivt mätas med en sådan indikator och det är detta jag hänvisar till när jag uttrycker att en utveckling blir starkare eller svagare ”relativt” sett. Det betyder att uppgångar resp nedgångar blir ökande eller avtagande i sin hastighet och styrka, det vill säga storleken på upp- respektive nedgångar i indikatorn OSC blir ökande eller minskande.

Just OSC-indikatorn har även den egenheten att när den väl avslöjat en riktigt stor uppgång eller nedgång, och när dessa ebbar ut, så är det mycket ovanligt (mindre än 10% av fallen) att utvecklingen ger en lika kraftig, eller kraftigare uppgång igen, innan OSC vilat ner sig till ca noll-nivån, eller oftast mer. Mycket användbart i all sin enkelhet. Det utesluter inte nya uppgångar något över tidigare max, men visar att kraften ebbar ut och behöver avsevärd tid att återhämta sig innan eventuellt ny större kraft infinner sig (eller större svaghet i nedgångar).

För mig som studerat vågrörelser under mycket lång tid är detta verktyg ett av de viktigaste för att inte gå vilse i tolkningarna.

Och som jag nämnt och för det mesta visat längst ner i bild på diagrammen så är utvecklingen i klimatet på alla ställen minskande styrka i temperaturutvecklingen, och det gäller i alla perspektiv från mer än hundra år, som exempelvis i SMHI mätdata, till kortare perioder, exempelvis sedan slutet på 1978 då satellitmätningarna startade.

Det finns mindre upp och nedgångar på vägen under dessa mätperioder som svänger annorlunda i mellantiden på vägen upp resp ner, men det är således de större så kallade ”pivotpunkterna”, det vill säga de stora upp respektive nedgångarna och vändningarna som avses, vilket jag tror framgår på de flesta ställen.

Varje tidsperiod kan naturligtvis delas upp och studeras noggrannare var för sig med samma verktyg.

Som exempel nedan finns SMHI årsstatistik från 1860 som jag visat tidigare och kortsiktigt finns det gott om exempel ovan enligt månadsstatistiken av satellitmätningarna.

Det är således i vetenskapligt hänseende bevisat att vi har en avtagande styrka i rörelserna uppåt, sett till månader och år och det inom alla regioner. Inte enligt påhittade modeller utan enligt mätdata från verkligheten. Samtidigt som halten av växthusgaser drar iväg med kraft.

Och som ni eventuellt kan se är det ytterst liten sannolikhet för kraftigare uppgångar närmaste åren, även om det inte helt kan uteslutas. Sett till bland annat OSC-indikatorn.

Har ni synpunkter eller frågor? Skriv till mig på:

alvar.nyren@gmail.com

------------------------------------------------------------------------------------------

Några summeringar av tidigare inlägg och slutsatser ( + referens till tidigare inlägg):

- Klimatet kan analyseras och förutses långsiktigt, ofta i detaljer och följer naturliga mönster sedan årtusenden (kapitel 1 och framåt).

- Förutom grunderna enligt de så kallade vågrörelserna rör sig klimatet i korridorer (ML-kanaler) vilka kan ses som begränsningslinjer och ange riktningen på rörelserna, så länge de pågår, både i kortare och längre klimatcykler (ex. kapitel 1 och kapitel 18).

- Naturen upprepar sig i ett fåtal mönster, vilket ger möjlighet att tolka utvecklingen och förutse framtiden i olika steg (ex. kapitel 3 och 15).

- Klimatet ligger i en långsiktig (många tusen år) och relativ brant utveckling neråt, där rekylerna varit begränsade innan nya lägre nivåer infunnit sig vilket kan förväntas fortsätta enl. nuvarande signaler. (ex. Kapitel 3, 8 och 23).

- Temperaturen globalt toppade 2016, södra hemisfären 1998, tropikerna 1998, Australien 2002, USA 48 (staterna i Nordamerika söder Kanada) 2012, samt Arktis och hela norra hemisfären 2016.

- Samtliga regioner har avtagande långsiktig styrka för närvarande, mätt enl. indikatorer och vågrörelser. (samtliga kapitel)

- Vi har starka signaler om att en långsiktig cykel från mer än hundra år sannolikt är till ända och utvecklingarna har mycket exakta inbördes vågrelationer, vilket kan studeras i bl.a. USA och Sverige enligt långa mätdata. (kapitel 18). Alla tillgängliga långa mätdata (okorrigerade) för ex Island, Sydeuropa, Australien, Sydafrika m.fl. ser ut på motsvarande sätt med relativt små variationer. De längre temperaturkurvor som redovisas i media saknar motsvarighet enligt mätdata från verkligheten.

- De längre klimatcyklerna från exempelvis 800-talet indikerar samma regelbundenhet som de från 1800-talet (kapitel 23).

- UAH satellitdata visar upp samma regelbundenhet och exakta uppträdande som de långa i en mindre klimatcykel från 1984-2016 (kapitel 15).

- Utvecklingen sker i återkommande cykler, där 377 månader resp 377 år ser ut att vara de tydligaste och viktigaste, enligt naturens egna rörelsemönster. (kapitel 15 och kapitel 23).

- Vi har nu regionalt nått fram till omslagspunkter till en förväntade negativ lutning på klimatet, och det mesta talar för att det inom relativt kort tid visar sig genom sjunkande 30-åriga medelvärden även globalt (kapitel 21). Dock kan det handla om mer än ett år i vissa regioner, beroende på utfallet framöver.

- Avgörande för indikationer på utveckling mot eventuell ny mindre eller större istid erhålls först vid etablering under cirka -1,0C (-0.94) men etablering under ca -0.15C skulle vara ett första större långsiktigt svaghetstecken.

- Utvecklingen ligger ännu kvar i en uppåtriktad ML-kanal sedan 1984 där vi hittils vänt upp vid bottenbegränsningen, men indikationerna är fortsatt avtagande styrka och signalerna är nedåtriktade så länge inte etablering över ca +0,52 sker.

- Resultatet av olika satellitmätningar kan skilja något, då vissa mätningar korrigeras och andra ej, men i tekniskt perspektiv visar de precis samma sak, det vill säga avtagande styrka i temperaturutvecklingen, globalt och regionalt (kapitel 26).

- Vad som styr klimatet är för mig oväsentligt i detta sammanhang och kan ej påverkas eller styras av människan enligt data från verkliga mätserier, men allt talar för att det i allt väsentligt är globalstrålningen som är grunden för klimatets variationer (kapitel 26 och 27).

-------------------------------------------------------------------------------------------

Länkar:

Tidigare avsnitt:

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-27

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-26

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-25

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-24

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-23

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-22

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-21