2023 07 05
Uppdaterad med ERA5 230726
Vi fick enlig senaste månadens satellitmätningar från UAH en ganska händelselös junimånad sett över hela linjen. Ändå är det för mig sanslöst spännade. Jag skall försöka förklara varför:
Utfallet av satellitmätningarna från UAH blev för juni + 0.38C, upp från +0.37C.
Inte så mycket att bli upphetsad av, kan tyckas.
Men utvecklingen rör sig senaste två månaderna helt exakt längs med den s.k. ML-korridorens mittlinje (enligt första bilden nedan).
Det är mycket ofta just vid mittlinjen utvecklingen i naturliga rörelser hittar sina toppar och bottnar, medan utvecklingen om den går vidare uppvisar vissa styrketecken.
Jag noterade detta inför denna månads resultatpresentation, men tänkte i mitt stilla sinne, tro det eller ej, att det optimala teoretiskt sett vore en tämligen oförändrad status i väntan på att naturlig cykel enligt bild 1 skulle gå i mål under juni månad.
Det är helt enkelt bara att vänta och se om uppgångarna åter tar fart eller om utvecklingen sätter kosan åt motsatt håll vid exakt rätt nivå och tidpunkt sett ur detta teoretiska resonemang.
En reaktion är naturlig oavsett, och å andra sidan, om det går det vidare mer än marginellt uppåt kan det gå ytterligare en bit, ex mot den övre begränsningen.
Kanske det blir ett s.k. Västgötaklimax, och något helt annat, men det är i alla fall så det ser ut för tillfället i mina något detaljerade förstoringsglas.
Förväntningarna är således att nästa fas neråt, om den nu startar inom kort, blir relativt stark, d.v.s. brant, jämfört med tidigare nedgångar efter 2016, annars kan det mycket väl finnas nya uppgångar kvar, innan denna förmodade nedåtfas startar. Den förväntas bli brant när den startat eftersom den naturligaste tolkningen är att det handlar om en s.k. C-våg, alternativt en tredje våg (andra delvågen av tre nedåtriktade vågor med mellanliggande rekyler, d.v.s. totalt en s.k. femma) och båda dessa vågor är normalt starka faser, även om det finns undantag.
En nedång mot ex. ca -0.37C, eller lägre, vore naturlig enligt nuvarande utseende på vågorna, men det behöver således inte ske i ett enda steg.
Skulle det fortsätta uppåt blir slutsatserna annorlunda och det får jag återkomma till i så fall.
Regionerna visade på varierande utvecklingar, helt naturligt, där norra hemisfären (men ej USA och Arktis) steg medan södra vände ner och tropikerna fortsatte uppåt.
Mycket teoretiskt skulle ex. tropikerna ha något mer att ge på ovansidan, ex mot sin tidigare mindre topp vid +0.63C, men det är ännu helt oväsentliga detaljer och mera gissningar.
(klicka i bild för större format)
Copernicus - ERA5 (Ground+2m)
EU/Copernicus satellitdata ERA5 för juni -23 har publicerats sent omsider och har med Mats Hedmans hjälp nu blivit tillgängliga för mig.
Inga stora avvikelser för 2-metersdata jmf med UAH-data för nedre troposfären och det spännande läget enl den mindre s.k. ML-korridoren är mycket likartad och i ca lika avgörande läge. Snart dags för nästa månads utfall enligt UAH.
Och naturligtvis bara en spik att koka soppa på för den trånande propagandan. Inga konstigheter så här långt.
Några summeringar av tidigare inlägg och slutsatser ( + referens till tidigare inlägg):
- Klimatet kan analyseras och förutses långsiktigt, ofta i detaljer och följer naturliga mönster sedan årtusenden (kapitel 1 och framåt, kapitel 34).
- Klimatets utveckling enligt temperaturer och hur styrkan i klimatrörelserna utvecklas kan mätas objektivt och matematiskt, och samtliga mätningar och regioner visar entydigt avtagande styrka (kapitel 28 och övriga kapitel).
- Förutom grunderna enligt de så kallade vågrörelserna rör sig klimatet i korridorer (ML-kanaler) vilka kan ses som begränsningslinjer och ange riktningen på rörelserna, så länge de pågår i resp. fas, både i kortare och längre klimatcykler (ex. kapitel 1, kapitel 18 och kapitel 34).
- Naturen upprepar sig i ett fåtal mönster, vilket ger möjlighet att tolka utvecklingen och förutse framtiden i olika steg (ex. kapitel 3 och 15).
- Klimatet ligger i en långsiktig (många tusen år) relativ brant utveckling neråt, där rekylerna (korrektionsperioderna) varit begränsade innan nya lägre nivåer infunnit sig vilket kan förväntas fortsätta enl. nuvarande signaler. (ex. Kapitel 3, 8 och 23).
- Temperaturen globalt toppade 2016, södra hemisfären 1998, tropikerna 1998, Australien 2002, USA 48 (staterna i Nordamerika söder Kanada) 2012, samt Arktis och hela norra hemisfären 2016.
- Vi har starka signaler om att en långsiktig cykel från mer än hundra år sannolikt är till ända och utvecklingarna har mycket exakta inbördes vågrelationer, vilket kan studeras i bl.a. USA och Sverige enligt långa mätdata. (kapitel 18 och 34). Alla tillgängliga långa mätdata (okorrigerade) för ex Island, Sydeuropa, Australien, Sydafrika m.fl. ser ut på motsvarande sätt med relativt små variationer. De längre temperaturkurvor som redovisas i media saknar motsvarighet enligt mätdata från verkligheten.
- De längre klimatcyklerna från exempelvis 800-talet indikerar samma regelbundenhet som de från 1800-talet (kapitel 23).
- UAH satellitdata visar upp samma regelbundenhet och exakta uppträdande som de långa utvecklingarna i en mindre klimatcykel från 1984-2016 (kapitel 15).
- Utvecklingen sker i återkommande cykler, där 377 månader resp 377 år ser ut att vara de tydligaste och viktigaste, enligt naturens egna rörelsemönster. (kapitel 15 och kapitel 23).
- Vi har nu regionalt nått fram till omslagspunkter till en förväntade negativ lutning på klimatet, och det mesta talar för att det inom relativt kort tid visar sig genom sjunkande 30-åriga medelvärden även globalt (kapitel 21). Dock kan det handla om många månader, beroende på utfallet framöver, men redan nu tenderar flera regioner trilla under sina 30-åriga medelvärden (MV). Detta medelvärde avgör vilken status klimatutvecklingen har för tillfället enligt vetenskapligt synsätt, d.v.s. positiv/uppåtriktad lutning betyder varmare klimat, medan negativ och sluttande MV betyder sjunkande klimat.
- Avgörande för indikationer på utveckling mot eventuell ny mindre eller större istid erhålls först vid etablering under cirka -1,0C (-0.94) men etablering under ca -0.15C skulle vara ett första större långsiktigt svaghetstecken. Detta har att göra med hur stora rekyler som är normala innan de sannolikt övergår till motsatt trend, enligt tolkningen av vågrörelserna.
- Utvecklingen har legat kvar i en uppåtriktad ML-kanal sedan 1984 där vi hittils vänt upp vid bottenbegränsningen, fram till december 2022 men under januari fick vi den första noteringen som tydligt spräcker denna bottentrend. Indikationerna visar fortsatt avtagande styrka och signalerna kan sägas vara nedåtriktade så länge inte etablering över den fallande taktrenden vid ca +0,50C sker.
- Resultatet av olika satellitmätningar kan skilja något, då vissa mätningar korrigeras och andra ej och i viss mån mäter olika saker, men i tekniskt perspektiv visar de precis samma sak, det vill säga avtagande styrka i temperaturutvecklingen, globalt och regionalt (kapitel 26).
- Vad som egentligen styr klimatet är för mig oväsentligt i detta sammanhang och kan ej påverkas eller styras av människan, enligt data från verkliga mätserier, men allt talar för att det i allt väsentligt är globalstrålningen som är grunden för klimatets variationer (kapitel 26 och 27).
Har ni synpunkter eller frågor? Skriv till mig på:
-------------------------------------------------------------------------------------------