Alvar Nurre Nyrén
- 3 jan. 2023
- 6 min läsning

Mina klimatmodeller 31

Uppdaterat: 8 jan. 2023

2023 01 03

Uppdaterad med ERA5 230108

God fortsättning!

Den globala avkylningen fortsätter och ser ut att gå in i ny fas neråt, men vi "vet" ännu inte om den nya fasen startat eller om det verkligen är början på en större fas neråt utan bara en del i en slagig korrektion.

Avtagande styrka i klimatrörelserna, enligt samtliga mätserier, bromsar temperaturutvecklingen uppåt och visar sig till slut i en avkylande/sjunkande klimatutveckling.

Det vanliga är således att utvecklingen är som starkast lång tid innan toppen nås och faller över i en ny nedgång.

Och motsvarande sker omvänt vid en större nedgångsperiod, d.v.s. svagheten är som störst långt innan bottennotering.

Sannolikt är det just detta som gör hela förloppet så svårt att förstå och som ger så felaktiga slutsatser för den som ytligt betraktar en utveckling som ännu inte etablerat sig i en stadigare och brantare nedåtriktad fas utan kan ge enstaka perioder med något högre noteringar avslutningsvis.

Det är en kunskap som egentligen inte någon alls förstår eftersom man inte använt dessa verktyg, vare sig aktivister eller skeptiker, men ingen inom den ”etablerade vetenskapen” vill heller veta, eftersom det kullkastar obevisade och falsifierade teorier än mer och avslöjar okunnigheten angående naturliga utvecklingar och variationer.

Vi kan bara betrakta huruvida svagheten fortsätter i mindre trappsteg i detta relativt tidiga skede av utvecklingen, med nya återhämtningar, eller om det redan nu blir en större rörelse efter hand med ökande kliv neråt.

Utfallet av satellitmätningarna enligt UAH gav för december värdet + 0.05C, ner från +0.17C.

Inga stora överraskningar eftersom detta är vad som kunnat förväntas enligt tidigare registrerade mätningar och naturens sätt att röra sig, redan innan toppen 2020 och faktiskt även innan den globala toppen 2016.

Det blev i huvudsak neråt således med låga värden generellt utom för Arktis..

Tropikerna ( +-20Gr Lat) fortsätter ner i källaren.

USA gick marginellt upp trots sina många köldrekord och köldoffer, och man får en liten aning om konsekvenserna om det skulle fortsätta ner "på riktigt" framöver, vilket ingen bekymrar sig för officiellt.

Det som oroar är att Arktis håller emot så väl, och där hög- och lågtryck ser ut att parkera så att den varmare luften trycks upp norrut om man följer väderutvecklingen i stort, vilket skulle kunna förebåda en snabbare avkylning totalt och ytterligare salt i såren, men det får vidare mätningar utvisa huruvida detta bidrager till en ev. acceleration neråt.

Jag utesluter inte ännu en sväng uppåt innan de större kliven neråt eventuellt börjar, så länge inte ca -0,05C och senare -0.15C underskrids mer än tillfälligt, och i så fall upp mot exempelvis +0.35C, alternativt ända upp mot +0.45 - +0,50C, men ännu syns bara avtagande styrka ( = ökande svaghet).

Första tydliga skiljelinjen och större varningstecknet globalt och långsiktigt ser ut att som tidigare signaleras vid eventuell etablering under ca -0.15 C, enligt UAH data, så området -0.05 - -0.15C ser ut vara av mycket stor betydelse.

Vi är åter nere och rotar i ML-korridorens bottentrend och spricker den mer än tillfälligt den är det ännu ett varningstecken men de mera avgörande tecknen ligger således något längre ner.

Mycket kortsiktigt och lite "för nöjes skull" blir det intressant att se om vi får någon markant reaktion under månaden, ex. kring den 08-10 januari och om det i så fall innebär ett nytt kliv neråt, eftersom det ser rimligt ut som en första tidpunkt för lite tydligare reaktioner, men det är bara ett långskott med alltför korta dagsdata som grund. Andra cykler som inte finns med här finns naturligtvis att ta hänsyn till.

Utvecklingen globalt tog fart från mitten av december ganska rejält men vände upp sista dagarna, och vi behöver ta oss över ca -0.25F för att avvärja att denna nedåtfas utvecklas vidare.

Naturligast i ”normala fall” vore om det inte sjunker under ca -0.91F (enligt Temperature Global, se tidigare avsnitt), mer än tillfälligt, förrän tidigast i början av mars i år (09 mars?). Om det är så att avsikten är ännu lägre nivåer, vilket naturligtvis får utvärderas efter hand. (enligt bilden längst ner).

Copernicus - ERA5 justerade data längre ner.

(klicka i bild för större format)

Copernicus - ERA5 justerade data inkl. Dec -22

Även EU/Copernicus satellitdata ERA5 för december -22 har nu publicerats och Matz Hedman har gjort dem tillgängliga för mig.

Inga stora avvikelser, utom för den globala mätningen som överraskande gav en liten uppgång i stället för den lite större nedgången enligt UAH. Jag blev något förvånad då skillnaden var ovanligt stor, men Matz förklarade en skillnad i mätningarna dem emellan, där ERA mäter på marknivå, 2 meter, medan UAH mäter hela "Lower Troposphere", vilket blir hela skiktet upp till några tusen meters höjd enligt vissa beräkningar för de olika skikten ingående i höjdområdet, om jag förstått det riktigt.

Hur som helst ger det inga andra signaler än tidigare och visas nedan i de sedvanliga regionerna:

------------------------------------------------------------------------------------------ Några summeringar av tidigare inlägg och slutsatser ( + referens till tidigare inlägg): - Klimatets utveckling och styrka kan mätas objektivt och matematiskt, och samtliga mätningar och regioner visar entydigt avtagande styrka (kapitel 28). - Klimatet kan analyseras och förutses långsiktigt, ofta i detaljer och följer naturliga mönster sedan årtusenden (kapitel 1 och framåt). - Förutom grunderna enligt de så kallade vågrörelserna rör sig klimatet i korridorer (ML-kanaler) vilka kan ses som begränsningslinjer och ange riktningen på rörelserna, så länge de pågår, både i kortare och längre klimatcykler (ex. kapitel 1 och kapitel 18). - Naturen upprepar sig i ett fåtal mönster, vilket ger möjlighet att tolka utvecklingen och förutse framtiden i olika steg (ex. kapitel 3 och 15). - Klimatet ligger i en långsiktig (många tusen år) och relativ brant utveckling neråt, där rekylerna varit begränsade innan nya lägre nivåer infunnit sig vilket kan förväntas fortsätta enl. nuvarande signaler. (ex. Kapitel 3, 8 och 23). - Temperaturen globalt toppade 2016, södra hemisfären 1998, tropikerna 1998, Australien 2002, USA 48 (staterna i Nordamerika söder Kanada) 2012, samt Arktis och hela norra hemisfären 2016. - Samtliga regioner har avtagande långsiktig styrka för närvarande, mätt enl. indikatorer och vågrörelser. (samtliga kapitel) - Vi har starka signaler om att en långsiktig cykel från mer än hundra år sannolikt är till ända och utvecklingarna har mycket exakta inbördes vågrelationer, vilket kan studeras i bl.a. USA och Sverige enligt långa mätdata. (kapitel 18). Alla tillgängliga långa mätdata (okorrigerade) för ex Island, Sydeuropa, Australien, Sydafrika m.fl. ser ut på motsvarande sätt med relativt små variationer. De längre temperaturkurvor som redovisas i media saknar motsvarighet enligt mätdata från verkligheten. - De längre klimatcyklerna från exempelvis 800-talet indikerar samma regelbundenhet som de från 1800-talet (kapitel 23). - UAH satellitdata visar upp samma regelbundenhet och exakta uppträdande som de långa utvecklingarna i en mindre klimatcykel från 1984-2016 (kapitel 15). - Utvecklingen sker i återkommande cykler, där 377 månader resp 377 år ser ut att vara de tydligaste och viktigaste, enligt naturens egna rörelsemönster. (kapitel 15 och kapitel 23). - Vi har nu regionalt nått fram till omslagspunkter till en förväntade negativ lutning på klimatet, och det mesta talar för att det inom relativt kort tid visar sig genom sjunkande 30-åriga medelvärden även globalt (kapitel 21). Dock kan det handla om flera månader i vissa regioner, beroende på utfallet framöver. - Avgörande för indikationer på utveckling mot eventuell ny mindre eller större istid erhålls först vid etablering under cirka -1,0C (-0.94) men etablering under ca -0.15C skulle vara ett första större långsiktigt svaghetstecken. - Utvecklingen ligger ännu kvar i en uppåtriktad ML-kanal sedan 1984 där vi hittils vänt upp vid bottenbegränsningen, men indikationerna är fortsatt avtagande styrka och signalerna är nedåtriktade så länge inte etablering över ca +0,52 sker. - Resultatet av olika satellitmätningar kan skilja något, då vissa mätningar korrigeras och andra ej, men i tekniskt perspektiv visar de precis samma sak, det vill säga avtagande styrka i temperaturutvecklingen, globalt och regionalt (kapitel 26). - Vad som styr klimatet är för mig oväsentligt i detta sammanhang och kan ej påverkas eller styras av människan enligt data från verkliga mätserier, men allt talar för att det i allt väsentligt är globalstrålningen som är grunden för klimatets variationer (kapitel 26 och 27). Har ni synpunkter eller frågor? Skriv till mig på:

alvar.nyren@gmail.com ------------------------------------------------------------------------------------------- Länkar: Tidigare avsnitt:

Mina klimatmodeller 31

Senaste inlägg

Subscribe to Our Newsletter