Alvar Nurre Nyrén

1 sep. 20227 min läsning

Mina klimatmodeller 27

20220901

Naturen bekymrar sig inte om politik och har inga politiska ambitioner utan följer sina vågor upp och ner enligt sitt eget mönster sedan urminnes tider.

Rytmerna/cyklerna i naturen är flera och går ibland att förutse i förväg, men ofta förstår man först efteråt vilken cykel som gett avtryck i enskilda vändningar.

Mycket talar för att vi är nära eller snarare passerat en topp i en kortvarig uppgång/rekyl och som jag nämnt tidigare ser de tydligaste cyklerna ut att ”glesa ut” under en period, och förväntningarna om så skulle vara fallet är att nästa nedgångsperiod blir cirka lika stark eller starkare än den första från 2016 till 2018 alt från 2016 till 2021,eftersom det är det vanligaste i naturliga utvecklingar. Om utvecklingen är rätt tolkad, vill säga! Det finns något annorlunda tolkningar som jag ser det men alla näraliggande alternativ pekar neråt så här långt.

Augusti månad gav värdet +0,28C, ner från +0,36C enligt UAH satellitmätningar.

Det mest anmärkningsvärda är kanske att tropikerna nu indikerar att man inte längre kan hålla emot utan går in i ett sjunkande klimat över 30 år mera tydligt, vilket som sagt är att förvänta efter hand även i övriga regioner beroende på tidigare noteringar under 1990-talet. Kanske är det så att svagare globalstrålning/svagare solaktivitet långsiktigt märks först och tydligast där solens inverkan är som störst? Ingen orimlig tanke för mig, men å andra sidan noterar jag bara fakta som de är och inte varför.

För de som har intresse i detaljer kan man tänka sig en utveckling av vågorna enligt bild nr 3 nedan, med en något överfull mängd information att grotta ner sig i. Jag skall inte gå in närmare på förklaringarna till tolkningen, men det handlar således om både lämpliga nivåer och upprepade tidsintervall/cykler som kanske framgår av bilden.

Det är bara en av flera möjliga tolkningar, om än den mest näraliggande för tillfället som jag ser det. Kort ger den argumenten för en sannolik vändning ner här eller inom kort.

Liksom tidigare är området kring ca -0,15C det viktigaste neråt inledningsvis i så fall, men redan utfall ur den sista uppåtgående ML-korridoren är ett stort varningstecken, just nu något över 0,0C.

Och blir det istället etablering över ca 0,52C är vi kvar i en korrektiv period som även kan nå något högre.

Ett enklare sätt att uttrycka de tekniska tolkningarna kortfattat är att vi INTE har en tilltagande styrka i utveckling uppåt utan en avtagande sett över mer än 30 års mätdata, och detta i alla regioner och enligt alla mätserier jag kan hitta. Och detta gäller även de mycket långa perspektiven, flera hundra år eller mer. Till skillnad från växthusgasernas utveckling som har en stark och tilltagande ökning uppåt sedan många decennier.

Utvecklingen globalt och i olika regioner enligt UAH är uppdaterade nedan där dock ”Global Land” visas till och med juli 22, då augusti för denna region kungörs först något senare i månaden. UAH har i något fall korrigerat tidigare värde för juli i USA48 om någon undrar, och vi får se om det är ett skrivfel i senare publikationer, men spelar heller ingen roll för analysen.

Spänningen stiger hos mig när temperaturen vänder ner eftersom man kan inbilla sig en i det närmaste fullbordad rekyl uppåt efter en första våg neråt efter 2016, som dock inte nödvändigtvis måste vara klar, och det återstår att se om vi nu för gott passerat ”Point of No Return” inför fortsättningen av vår livstid?

Kanske vi går mot en tid med utsläppsskyldigheter istället för utsläppsrättigheter i nya torftiga försök att styra klimatet?

(klicka i bild för större format)

Europa

UAH särskiljer inte Europa som egen region, men med Matz Hedmans eminenta applikation enligt förra kapitlet (26) kan man få fram Copernicus/Era5 dataserie över vårt Europaområde.

I stora drag avviker den något från övriga områden med en relativt flack trend både i ett längre och kortare perspektiv. Utvecklingen sedan 2016 är nära horisontell. Toppen, både numeriskt och i ”relativ styrka” enligt indikatorer toppade redan 1990.

I relativa termer gäller det också för området Arktis och 1990-talet även för tropikerna, vilket får mig att ana att den globala relativa toppen enbart beror på justeringar/homogeniseringar.

Slutsatserna för Europa enligt nuvarande utveckling är således bland annat att en avtagande styrka ger hög sannolikhet för en fortsättning neråt på sikt om inget radikalt inträffar, och något sådant finns det så här långt inga indikationer på. Det tar tid att vända en supertanker och när det väl skett är det minst lika svårt att vända tillbaka, och i klimatfallet eventuellt än mer osannolikt med en sol som redan slösat stora delar av sin inneboende energi under årmiljoner på bland annat jordklotet.

En detalj som kanske överraskar något i sammanhanget är att temperaturen (anomalin) i Europa faktiskt gick ner under juli, jämfört med juni, och blev en helt normal månad för Europa, trots medias motsatta indikationer.

Övriga diagram över ERA5 enligt förra kapitlet finns också uppdaterade nedan (till och med juli 22, augusti anländer något senare), d.v.s. Global, Arctic, Tropics och således nu även Europe.

Mera om Globalstrålning

Teknisk Analys studerar enbart rörelser enligt mätvärden (motsvarande), och var de är på väg enligt numeriska utvecklingar. Inte modeller och lösa antaganden på grund av CO2 eller teorier angående ”fundamentala faktorer” som AMO, El Nino, o.s.v. eftersom dessa inte går att "kvantifiera" och enbart är ingående delar av en större process och utveckling och bevisligen inte duger för prognoser.

På köpet får vi dock samtidigt starka indikationer vad det är som styr förloppen i form av studier av globalstrålningen. Tack för det SMHI.

Någon föreslog en noggrannare jämförelse mellan mätdata för globalstrålningen i Stockholm under 100 år och temperaturutvecklingen just i Stockholm och inte för hela Sverige enligt förra avsnittet (kapitel 26) och eftersom jag tyckte det var en god idé gjorde jag ytterligare en jämförelse med lite noggrannare data.

Resultatet blev inte särskilt annorlunda jämfört med hela Sveriges temperaturdata enligt SMHI statistik, mer än på någon punkt enligt nedan, men gav en något tydligare underlag för teknisk analys genom applicering av mätdata enligt SMHI i detaljerade årsmedelvärden för globalstrålningen jämfört med den långa mätserien av temperatur för Stockholm enligt Bolin Centre från år 1756. Dock kan jag inte i programmet lägga in båda dataserierna i samma diagram men jag tror det framgår tillräckligt tydligt med bilderna under varandra med cirka samma utsträckning.

Båda serierna är ”homogeniserade”; med allt vad det innebär, men man måste välja något alternativ och detta var det mest användbara för jämförelse. Korrelationen är naturligtvis inte ögonblicklig men ändå övertygande, vilket som sagt utvecklingen av CO2 och växthusgaser helt saknar i vetenskaplig mening.

Och tekniskt sett är slutsatserna åter desamma i allt väsentligt, det vill säga avtagande styrka i uppgångar enligt indikatorer för både temperaturer och globalstrålning och mycket begränsade möjligheter till avsevärd fortsättning uppåt innan mycket långa återhämtningar, alternativt en vändning ner för mycket lång tid.

Såväl Globalstrålningens som Stockholmstemperaturens ”tillväxt” (= ”relativ styrka”) toppade dock så tidigt som på 1930/40-talet vilket kanske förvånar någon, men skiljer inte heller nämnvärt från SMHI data över hela Sverige, och i övrigt tror jag TA-intresserade kan dra ytterligare slutsatser enligt tidigare rader.

Har ni synpunkter eller frågor? Skriv till mig på:

alvar.nyren@gmail.com

------------------------------------------------------------------------------------------

Några summeringar av tidigare inlägg och slutsatser ( + referens till tidigare inlägg):

- Klimatet kan analyseras och förutses långsiktigt, ofta i detaljer och följer naturliga mönster sedan årtusenden (kapitel 1 och framåt).

- Förutom grunderna enligt de så kallade vågrörelserna rör sig klimatet i korridorer (ML-kanaler) vilka kan ses som begränsningslinjer och ange riktningen på rörelserna, så länge de pågår, både i kortare och längre klimatcykler (ex. kapitel 1 och kapitel 18).

- Naturen upprepar sig i ett fåtal mönster, vilket ger möjlighet att tolka utvecklingen och förutse framtiden i olika steg (ex. kapitel 3 och 15).

- Klimatet ligger i en långsiktig (många tusen år) och relativ brant utveckling neråt, där rekylerna varit begränsade innan nya lägre nivåer infunnit sig vilket kan förväntas fortsätta enl. nuvarande signaler. (ex. Kapitel 3, 8 och 23).

- Temperaturen globalt toppade 2016, södra hemisfären 1998, tropikerna 1998, Australien 2002, USA 48 (staterna i Nordamerika söder Kanada) 2012, samt Arktis och hela norra hemisfären 2016.

- Samtliga regioner har avtagande långsiktig styrka för närvarande, mätt enl. indikatorer och vågrörelser. (samtliga kapitel)

- Vi har starka signaler om att en långsiktig cykel från mer än hundra år sannolikt är till ända och utvecklingarna har mycket exakta inbördes vågrelationer, vilket kan studeras i bl.a. USA och Sverige enligt långa mätdata. (kapitel 18). Alla tillgängliga långa mätdata (okorrigerade) för ex Island, Sydeuropa, Australien, Sydafrika m.fl. ser ut på motsvarande sätt med relativt små variationer. De längre temperaturkurvor som redovisas i media saknar motsvarighet enligt mätdata från verkligheten.

- De längre klimatcyklerna från exempelvis 800-talet indikerar samma regelbundenhet som de från 1800-talet (kapitel 23).

- UAH satellitdata visar upp samma regelbundenhet och exakta uppträdande som de långa i en mindre klimatcykel från 1984-2016 (kapitel 15).

- Utvecklingen sker i återkommande cykler, där 377 månader resp 377 år ser ut att vara de tydligaste och viktigaste, enligt naturens egna rörelsemönster. (kapitel 15 och kapitel 23).

- Vi har nu regionalt nått fram till omslagspunkter till en förväntade negativ lutning på klimatet, och det mesta talar för att det inom relativt kort tid visar sig genom sjunkande 30-åriga medelvärden även globalt (kapitel 21). Dock kan det handla om mer än ett år i vissa regioner, beroende på utfallet framöver.

- Avgörande för indikationer på utveckling mot eventuell ny mindre eller större istid erhålls först vid etablering under cirka -1,0C (-0.94) men etablering under ca -0.15C skulle vara ett första större långsiktigt svaghetstecken.

- Utvecklingen ligger ännu kvar i en uppåtriktad ML-kanal sedan 1984 där vi hittils vänt upp vid bottenbegränsningen, men indikationerna är fortsatt avtagande styrka och signalerna är nedåtriktade så länge inte etablering över ca +0,52 sker.

- Vad som styr klimatet är för mig oväsentligt i detta sammanhang och kan ej påverkas eller styras av människan enligt data från verkliga mätserier, men allt talar för att det i allt väsentligt är globalstrålningen som är grunden för klimatets variationer (kapitel 26 och 27).

-------------------------------------------------------------------------------------------

Länkar:

Tidigare avsnitt:

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-26

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-25

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-24

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-23

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-22

https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/mina-klimatmodeller-21