Sammanfattning av läget i klimatutvecklingen
Uppdaterad 241215
För att göra det lite mera överskådligt för dem som inte är så intresserade av att läsa många detaljerade inlägg skall jag här göra en sammanfattning av situationen i klimatutvecklingen och grunderna för mina slutsatser enligt Teknisk Analys (TA).
Avsikten är att uppdatera inlägget efter hand som utvecklingen fortskrider.
Naturens "klocka" är den exakta för klimatet och alla naturliga utvecklingar, men har inte riktigt samma ”tideräkning” som vi är vana vid, och dessvärre helt okänd för det som kallas vetenskap.
Min metod för att analysera naturliga rörelser som klimatet är den vetenskapliga metoden, d.v.s. den som bygger på analys av data från verkligheten, inte modeller, och eftersom klimatrörelserna tolkas bäst genom temperaturutvecklingar är underlaget de serier av mätdata som finns tillgängliga. Inte korrigerade och tillrättalagda mätdata utan ”rådata”.
Jag skall kort beskriva något angående detta och jag gör det utan förbehåll och större reservationer för att inte bli långrandig och helgarderande, och vidare förklaringar kan ses i bl.a. de avsnitt i serien jag avverkat månadsvis så här långt, här på bloggen.
Teknisk analys (TA) som jag studerat under ca 35 år, varav de senaste 27 på heltid, används vanligtvis för analys av finansmarknaden, och kan användas för analys av ex. aktier, index, räntor, valutor m.m..
Många förstår inte att anledningen till att TA är ett mycket bra hjälpmedel beror på att det är naturliga utvecklingar som analyseras.
På finansmarknaden är det främst två saker som styr utvecklingen, girighet och rädsla, men ny info, ingrepp från riksbanker, samhälle, politik m.m. påverkar ibland utvecklingarna.
Det optimala området för teknisk analys är dock klimatet där det i grunden endast en faktor styr hela utvecklingen, historiskt och framgent. Vår enda sol. Möjligen bortsett från stora asteroidkrockar och andra möjliga slumpmässiga orsaker.
Det råder stor okunskap när det gäller klimatet. Det gäller framför allt tre missuppfattningar:
Klimatet utvecklas kaotiskt och slumpmässigt.
Klimatrörelserna är numera onaturligt stora och extrema.
Uppvärmningen på senare tid är kopplad till tillväxten av CO2 och andra växthusgaser.
Det är fel. Därför att mätdata från verkligheten visar så. Klimatet utvecklas exakt så som naturliga utvecklingar skall göra och alltid har gjort. Enligt ett relativt fåtal alternativ.
Lite kortare uttryckt så beror denna utbredda okunskap i grunden bara på en enda orsak.
För att veta om en klimatutveckling är onormal så måste man veta vad som är normalt.
Det vet inte det som kallas vetenskap ännu, därför att man inte förstår rytmerna i de naturliga utvecklingarna och för att man saknar redskap att förstå det naturliga rörelsemönster.
Man förstår t.ex. inte att naturen upprepar sig mycket exakt men att olika faser av utvecklingen går olika snabbt och är olika stora i längd och styrka enligt ett återkommande och förväntat mönster.
Problemet med teknisk analys är inte metoden i sig utan bristen på täta och mycket långa mätdata. De mätdata vi har tillgång till visar dock entydigt på naturliga utvecklingar och dessutom att vi med stor sannolikhet står inför nedgångar inom kort, och ev. nedgångar av större dignitet, om de inte redan startat.
För att förstå det naturliga rörelsemönstret i detaljer måste man förstå vågteorier, som härstammar från Antiken, Gyllene Snittet, Fibonacci och inte minst R.N. Elliott som utvecklade Elliott Wave Theory (EWT). Jag skall inte behandla dem här men de finns att studera ex. via nätet på många ställen, ex.
Teknisk analys av vågrörelser kan användas i perspektivet minuter ända upp till miljontals år, även för klimatet. Då det saknas noggranna data per dag eller ”strömmande” klimatmätningar globalt, använder jag det bästa möjliga jag hittat för kortsiktiga studier. Det är Temperature.Global som jag avläser manuellt varje dag. Dessa data jag registrerat är alltför korta för några längre slutledningar, och visar inte alls den globala utvecklingen, men ger ändå ett konsekvent flöde som täcker stora delar av jordklotet, ca 80T stationer, men även. Men bara just runt dessa och ex. inte närmare polerna. De visar bl.a. just detta att utvecklingen rör sig exakt och naturligt "enligt reglerna” även kortsiktigt.
Det visar lite översiktligt även att flera cykler påverkar och ger reaktioner och ibland slutar att påverka när cykeln är över.
Och ev. har vi passerat toppen för mycket lång tid redan nu? Alternativen är flera, men som för den globala utvecklingen har vi nu alla nödvändiga attribut på plats för en sådan historisk vändning.
Utvecklingen kommer att uppdateras allt eftersom den fortskrider och ev. nya slutsatser indikeras enligt bild. (Tidigare bild + aktuell bild)
Denna sammanställning av temperaturmätningar från Temp Global kommer att upphöra i slutet av året enligt uppgifter på sidan, men jag arbetar på att få en ersättning av dagliga data från Copernicus sattelitmätningar som är både längre och mera globalt täckande, men det kommer att ta sin tid.
(klicka i bild för större format)
För de lite längre studierna använder jag UAH satellitdata (anomalier/avvikelser från medelvärden). De är okorrigerade och mäter hela nedre delen av atmosfären i olika skikt, nedre troposfären, varierande i höjd på olika ställen på klotet, men några tusen meter upp. Då satellitdata började mätas först i slutet av 1978 är de inte tillräckligt långa för att visa hela större klimatcykler. Den senaste lite större klimatcykeln globalt startade sannolikt i början/mitten av 1970-talet enligt nuvarande utveckling, och de rapporteras enbart månadsvis. Det hinner hända mycket på en månad så det är en klar nackdel men visar ändå relativt exakta resultat.
I korthet indikerar vågorna för tillfället tillräckligt antal delvågor för hela mindre och större faser, och som alltid är slutfasen den starkaste, där vi ännu inte säkert kan säga att toppen är nådd även om mycket talar för detta. (Detaljer kapitel 41-44 i första hand)
Mycket tyder på att senaste kick uppåt under 2023 bara är tillfälliga effekter från El Nino eller andra tillfälliga faktorer och att avkylningen efter toppen 2016 fortsätter med tillfälliga avbrott regionalt. Utvecklingen för Arktis, USA, Europa och norra Asien, m.m. indikerar detta men framtida satellitmätningar får visa om detta är korrekta iaktagelser.
Att nuvarande period är en korrektion mellan två långsiktigt trendande nedgångsperioder stöds av de flesta forskare, en mellanistid, och indikeras i TA av de slagiga och överlappande vågorna sedan flera tusen år, och även senaste seklerna (se vidare nedan). Trendande rörelser är icke överlappande vågor, enkelt uttryckt.
Första kritiska nivå ser ut att vara ca - 0.25C och riktigt låga nivåer indikeras först vid etablering under ca - 1.0C. (markerade områden enl bild nedan) Det har att göra med när en tillfällig korrektion övergår till att visa ny trend. Enligt nuvarande vågutbredning.
På längre sikt är de bästa och längsta mätdataserier över större områden jag tagit del av, och från vilka det finns tillgängliga dataserier att mata in i programmet, de från Sverige (SMHI) och USA (NOAA/UNHCN, okorrigerade data finns bara fram till 2017) men det finns långa serier från många håll i världen, ex från Island, Australien och Sydafrika o.s.v. och alla dessa liknar de två jag visar här till sin karaktär med en topp under början av 1900-talet med mellanliggande nedgång innan nya uppgångar tog vid mot dagens nivåer, med exakta reaktioner vid viktiga nivåer/relationer inbördes. Inga serier av rådata jag sett liknar de som presenteras av IPCC och media. Dessa (nedan) är dock årsmedelvärden under begränsad tid, vilket inte heller är tillräckligt långa serier för att täcka in den senaste större klimatvågen, sannolikt den från ca 1600-talet, eller tidigare variationer. (se vidare längst ner Moberg et. al.)
En ännu längre serie men lite mera lokalt, den längsta mätdataserien som är tillgänglig, visar ca detsamma men där den starkaste perioden av uppvärmning på 1700-talet finns med. Från centrala England. Mera om denna i kapitel 46 enligt länk nedan.
På ca 2000 års sikt kan man ana att nuvarande utveckling enligt mätdata väl smälter in i tidigare vågutvecklingar enligt vetenskapen (här enl. Moberg et.al. 2005 för norra hemisfären), där utvecklingen efter den mycket sannolika botten på 1600-talet (1646?) startar en första s.k. trevågsutveckling fram till där SMHI/NOAA mätdata fyller i mera noggrant från 1800-talets slut, med ytterligare en sådan sekvens. Nära nog en skolboksmässig utveckling för en hel vågsekvens, som dessvärre kraftigt höjer sannolikheten för att vi nu eller inom kort gått i mål för MYCKET lång tid.
Mycket långsiktigt finns bara grova vetenskapliga beskrivningar, men stärker bilden av att vi befinner oss i en lika "skolboksmässig" s.k. fjärde våg neråt om bilden nedan (Scotese 2002) är ungefär korrekt, under de senaste millennierna. Den tydligaste och teoretiskt perfekta version av utvecklingen enligt vetenskapliga rön är den lite kortare därunder, (Marcott et al.), vilken föreslår att vi nu nått idealiskt område historiskt för början på en (slutlig?) mycket lång nedgångsperiod. (Mer om denna i kapitel 52).
Det återstår således sannolikt minst en historisk våg neråt, men behöver inte nödvändigtvis starta härifrån även om en ”mindre istid” likt 1600-talet skulle vara på väg. Det får utvecklingen visa efter hand, men det är också överhängande risk att nedgången i perioder blir starkare än vi är vana vid under senaste millenniet, i en rörelse som i så fall följer den längre trenden.
Varför uppåt betyder neråt!
Det kan vara svårt att förstå hur en uppåtgående rörelse och utveckling i temperaturen sedan 1600-talet pekar på det omvända på längre sikt, enligt naturens sätt att röra sig.
Med risk för att bli tjatig och övertydlig vill jag ändå försöka förklara hur man kan tolka rörelserna på detta sätt som teorierna visar.
Kanske blir det lite lättare att förstå om man betraktar de fyra olika perspektiven ovan och som jag pekat på i olika sammanhang.
Det första i UAH perspektiv sedan 1970-talet.
Det andra i SMHI årsperspektiv från 1860 för Sverige.
Det tredje i 1000-års perspektiv för norra hemisfären enligt Moberg et.al.
Det fjärde enligt diagrammet längst ner över hela jordens utveckling.
Bara som exempel principiellt även om de delvis visar något olika saker.
Man kan då möjligen förstå att de tre kortare förloppen bara är cirka likadana utvecklingar som de längre, det vill säga slagiga och överlappande vågor som avslutas med en markant nedgång. Varje våg består av mindre vågor av samma typ och alla vågor/rörelser ingår i större vågor/rörelser.
Överlappande vågor indikerar en rekyl/återhämtning, medan en rörelse med trenden består av icke överlappande vågutbredningar, kort uttryckt.
Det fjärde diagrammet visar således på en icke överlappande rörelse från det att den stora nedgången startade, även om de mellanliggande rörelserna mot trenden är korrektiva/överlappande rekylperioder, likt den senaste inringade perioden. Den period som nu pågår.
När tillräckligt många cykler/perioder av ex. UAH storlek sammanfogats är det således dags för en återgång av hela, eller nästan hela, denna period av sådana kortare perioder tillbaka mot basen för starten av hela uppgångsperioden, ex. från slutet av 1800-talet (typ SMHI) eller mera sannolikt mot starten av hela perioden av uppgångar från 1600-talet (enl Moberg et.al.). I bästa fall.
I sämsta fall blir det inte bara en återgång mot tidigare botten från 1600-talet utan den långa trenden sedan miljontals år fortsätter vidare i nytt gigantiskt större steg neråt. Gud förbjude!
Lite förenklat kan man beskriva det såhär, bara som ett förtydligande exempel:
Ett exempel från verkligheten kan vara ex. satellitmätningarna i mätserien ERA5 från Copernicus (2M) från 1979, som visar just hur naturliga rörelser ALLTID tar sig fram, i perioder som denna nuvarande period från 1600-talet. Alla andra (ojusterade) mätserier visar samma mönster. Inte i detaljer, men i sin uppbyggnad av en stor mängd tre-vågor/ABC-vågor.
Mera om detta i kapitel 54.
Jag kan naturligtvis inte ”garantera” att vi nu eller snart nått vägs ände för denna uppgångsperiod från 1600-talet, men de tre utvecklingarna sedan över tusen år tillbaka, sammanfogade + den långa enl Marcott ovan, talar dessvärre för det just nu sett till vågutvecklingar.
Är det mot förmodan inte dags ännu, utan ytterligare slag sidledes eller snett upp finns kvar, så kommer det "bergsäkert" att inträffa efter hand som detta naturens rörelsemönster fullbordas. Detta är hela förklaringen till naturens och klimatets variationer, och det är detta som inte det som kallas vetenskap förstår.
Att försöka bekämpa naturliga variationer är varken möjligt eller tillrådligt. Därför att data från verkligheten visar just en sådan korrektiv utveckling som inte är något annat än en mellanliggande och fördröjande period.
Vänder det ner är det således ovisst på lång sikt huruvida det är en större neråtfas eller bara tillfälliga rekyler innan temperaturen etablerat sig under ca -0.25C resp -1.00C, enligt tidigare förklaringar.
Avslutning.
Således och igen:
Naturens klocka är den exakta för klimatet och alla naturliga utvecklingar, men har inte riktigt samma ”tideräkning” som vi är vana vid, och dessvärre helt okänd för det som kallas vetenskap.
Frågan är inte om det skall ta fart neråt för längre tid, utan när naturen/solen har klättrat till sin slutstation för många decennier eller mer?
Samt hur starka nedgångarna skall bli?
Pusslet fortsätter så länge hälsan och ett kyligare klimat tillåter.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Senaste månadsanalyser med länkar till övriga kapitel:
Comments